Länge sedan jag skrev något, har inte haft varken kraft eller lust till detta. Juli månad försvann i ett töcken, jag åkte på en infektion och sov bort hela månaden.
Var bara uppe och såg till att Bengt fick mat och sina medeciner, samt kom till dialysen.
Själv kunde jag inte äta annat än joggi och frukt under denna tid.
Varje dag åkte jag och handla färdig mat till Bengt, då jag inte heller orkade stå vid spisen.
Det var ju inte den bästa maten han fick, men vad skulle jag göra.
Att efter 23 år som vårdare dygnet runt, så kan jag ana utbrändhet, hur många skulle orka med detta att aldrig ha EGEN tid som så många säger att jag måste skaffa mig.
Jo om ESKILSTUNA KOMMUN, hade beviljat närståendebidraget hade jag varit i en helt annan sits.
VUXENFÖRVALTNINGEN, har ögonbindel kan och vill inte heller förstå vilka enorma hjälpbehov Bengt har.
Det är inte vissa tider, det är här och nu, som hjälpen behövs.
Men jag har gett upp, söker inte något mer från denna ogina KOMMUN.
Jag blev så förbannad, så larmet återlämnade jag, får jag ingen annan hjälp, så behövs inte detta heller.
Betala 200: kr i månaden för något vi klarar oss utan, där gick min gräns.
Men att bygga om torget för 65 miljoner, då är det inte frågan om att det saknas pengar, samtidigt ska det sparas 10 miljoner på äldreomsorgen, det finns inga pengar påstås det.
Tror jag på det NEJ.
Men dom ska inte få mig att krypa till korset p.g.a. utbrändhet.
Jag återfick inte krafterna efter infektionen, men då fick jag ett tips om att Kinisisk akupunktur skulle kunna hjälpa mig.
Sagt och gjort, kontaktade nämnda person och fick komma dagen efter.
Denna underbara människa har gett mig krafterna tillbaka, 2/ ggn i veckan har gjort underverk, nu ska jag prova på att ta en gång i veckan och kolla om det är O.K, för att sedan underhålla det en gång i mån.
Det är inte gratis men det har hjälpt mig, så då får man inte se till kostnaderna.
Många har klagat på denna dåliga sommar, jag håller med om det, men den har lindrat min längtan till något annat än att sitta i vår trädgård.
Nu är det lunchdags så jag utgår från denna sida.
På återseende!!!

Fortsatt sjukhem

Jag är så trött på både sjukhus och kommunen. Eskilstuna Kommun ska jag försöka att inte ha med att göra mer än vad jag redan haft. Beträffande Mälarsjukhuset har jag heller inget gott att skriva om. Bengt har sedan före jul haft fruktansvärda plågor i sitt lillfinger, och vad händer med det, INGET, nu är även ringfingret inflammerat med svåra smärtor som följd. Jag vet inte hur många gånger han varit på KLIN.FYS. för undersökningar, så konstateras att det är dålig blodcirkulation i handen, jaha och sen då. Tyst tyst, För varje gång får Bengt tjata sig till ett svar, ett svar på vad som kan göras som totalt uteblir. Nu kom han hem från dialysen igår med en lapp om att antibiotika fanns att hämta på apoteket. Det är inte bara Eskilstuna kommun som anser vårt hem vara ett sjukhem utan nu sen lång tid tillbaka även Mälarsjukhuset. Bengt kommer ibland hem i mycket dålig kondition, jag får hjälpa honom att klä av sig, pjyamas på och sen medeciner och insulin samt den senaste tiden även värktabletter, starka sådarna, han får ta 1 tbl/dygnet, men när han efter 3 timmar FF har så ont att han mår illa, tar jag fan i båten och ger honom 1 till. Detta innebär för mig ett stort ansvar och jag tar en stor risk när jag inte följer ordinationen av detta läkemedel. Men jag orkar inte se honom lida, det innebär ochså vaknätter för mig, då jag är orolig för vad som kan hända när jag gör detta utan en läkares ordination. Jag är inte utbildad inom sjukvården men ändå anförtros jag att ensam ansvara för Bengt och alla hans medeciner. Ja detta är ju Brottsta Sjukhem, det är vad sjukhus och kommunen tydligen anser, men nu börjar det gå förlångt i mitt ansvartagande. Ingen dialog överhuvudtaget från sjukhusets sida, bara lappar om att nya medeciner finns att hämta, och lappar om när sjuktransporten ska hämta, om det inte är den ordinarie tiden. I morgon är det en sådan transport, då Bengt ska på KLIN.FYS. IGEN!!!! och det ställer till det för mig, då jag på fredagar har min sjukgympa, och i vanliga fall hinner hem efter den för att fixa lunch till Bengt och se till att han kommer iväg till dialysen. Ja så det får bli ett tidigt morronpass med andan i halsen, så jag är hemma till kl.11:00, och fixar lunch och kollar efter transporten som ska komma kl.12:00. Hur många gånger har inte detta hänt, och ingen frågar efter MIN tid, om det passar och om jag kan ställa upp ännu en gång. Nej fy F-N för den lede, det ligger nära till hands att s___a i allt, men vem drabbar det då, Bengt så klart så jag kämpar väl på ett tag til.

hej

varm dag!

Varför betala

Igår kom ett brev från Eskilstuna Kommun, där vi uppmanades att kolla upp med vårat försäkringsbolag om larmet som Bengt har ingår i våran hemförsäkring.
Det var droppen som kom att rinna över.
I 3 år har vi haft detta larm, till ingen nytta.
Kostnaden för detta larm har varit 160/mån, nu har kommunen höjt detta till 200/ mån, dessutom ska vi få höja våran hemförsäkring.
Detta är ytterligare ett drag från kommunen, om någon obehörig kommer åt våran nyckel och tar sig in i vårt hem, så fråntar sig kommunen allt ansvar, i och med detta att lägga över ansvaret på den som har detta larm.
Ska inte kommunen ha så säkra rutiner så att detta ALDRIG ska kunna hända?
Så vad innebär det för oss! jo idag har jag meddelat larmgruppen att vi vill inte ha detta larm kvar, utan lämnar tillbaka det med omeddelbar verkan.
Jag är inte värd något annat från KOMMUNENS sida, då ska jag inte heller acceptera och godta nya pålagor.
När det händer något så Bengt behöver hjälp, så inte är det larmgruppen som larmas, vi är ju gifta och då hjälps man åt när problem uppstår, detta enligt Bengt.
Det avgjorde mitt beslut att ta bort detta larm.
Ingen kan förutse min hälsa, men då får Bengt klara sig utan larm och utan min hjälp.
Låter jag hård?
Ja kanske det, men när den ena parten inte förstår eller vill inte förstå, då finns det ingen anledning att betala mera för något som jag ändå inte får använda.

Följetongen

Jag är trött, utschasad och less på Eskilstunas beslutsfattare, varför? Som jag tidigare skrivit har jag haft personlig kontakt med kommunals ordförande.
Jag har även haft personlig kontakt med vuxennämdens ordförande.
Vad ansåg dessa två herrar om min siutation, den första sa sig inte förstå hur vuxennämden resonerade.
Det var inte pengar som fattades, det fanns god marginal att ge oss detta bidrag.
Den andra ansåg mig vara en oavlönad vårdare, och så skulle det ju inte vara enligt honom.
Vad blev det?
Jag har slutat lägga datum på minnet när någon från kommunen hör av sig, vad ska det tjäna till att lägga in detta i mitt hjärnkontor.
En biståndshandläggare ringde upp mig för drygt 14 dagar sen.
Du har haft kontakt med våra politiker, öppnade hon samtalet med.
Vad kan vi hjälpa dig med, hemtjänst eller kortisboende för Bengt!
Hjälp jag går i bitar, hur många tusen gånger ska jag förklara att detta är inte något alternativ för oss.
Bengt vägrar att bo på kortisboende, men det är klart med detta alternativ kommer han att dö snabbare.
Är det något som kommunen vill ta på sitt ansvar, jag tar inte något ansvar för denna form av avlastning.
Hemtjänst! jag är inte sjuk men trött till bristningsgränsen, hur ska hemtjänsten klara av detta arbete jag gör dygnet runt.
Och om jag skulle åka bort för en veckas avkoppling, vad händer då?
Som bekant är Bengt blind, han ser inte vem som sätter nyckel i dörren och kommer in i vårt hem, han kan inte heller avgöra på rösten vem det är.
Och med hemtjänsten är det ju aldrig samma person som dyker upp, 10-20 olika personer kan det röra sig om.
Hur ska jag med den vetskapen tryggt åka bort! och vilken otrygghet för Bengt.
Men detta blundar vuxenförvaltningen i Eskilstuna kommun för.
Jag har önskat att få närståendebidraget, och därefter söka en privat person som är villig att ta min plats i hemmet, så jag och Bengt skulle vara trygga, men nej det finns inga pengar säger biståndshandläggaren, konstigt, med tanke på vad kommunalrådet sa blev mitt svar.
Detta bidrag är borttaget, det finns inte längre blev nästa påstående.
Detta bidrag finns i socialtjänstlagen, så då har Eskilstuna kommun på eget bevåg tagit bort det.
Så vad än politikerna säger så sitter vuxenförvaltningen och bestämmer.
Mitt förtroende för allt vad myndigheter och politiker heter är lika med noll.
Du har inte en suck att påverka eller få dina rättigheter tillgodosedda.
Valdagen ligger jag på den berömda soffan.
Inget parti är värd min röst.

Blir inte förvånad

Så var det dags att skriva av mig lite igen.
Som jag tidigare skrivit så hade jag Eskilstunas kommunalrådschef på besök strax innan jul.
Han fick min historia, hur jag ställer upp för Bengt i alla siutationer, han ansåg också att vi med all
rätt var berättigad att få detta närståendebidraget
Och det saknades inte pengar till detta ändamål, 1,2 miljarder var avsatta till äldreomsorgen
För drygt 1 vecka sedan, fick jag ännu ett besök, nu av vuxennämdens ordförande (politiker även han),
Jag upprepade min historia, och hans svar blev, Du är ju en oavlönad vårdare.
Han i sin tur skulle sätta sig in i vårat fall, och fråga tjänstemannen om varför vi inte hade beviljats detta
bidrag, som även han ansåg att vi var berättigad till.
Så kommer vi till idag, en biståndshandläggare ringer nu på efm på uppdrag av sin chef (förmodligen).
Och återigen ska jag redogöra hur vi har det, om det är något som kan avhjälpas av hemtjänst, eller kortisboende för Bengt.
Jag vet inte hur många gånger jag ska upprepa samma sak, hemtjänst vad ska dom göra! kortisboende vill inte Bengt, och det är hans vilja som räknas.
Ge oss närståendebidraget som vi har rätt till, det är det enda vi begär.
Det finns inga pengar! hm kommunalrådet sa något helt annat blev mitt svar, nej vi har fått order att spara för det finns inga pengar.
Och detta bidrag finns inte längre det är borttaget!
Vad sa Du, borttaget vem har gjort det.
Jag har varit i kontakt med Maria Larsson på riks angående detta bidrag, och hennes svar var att alliansen hade ändrat detta bidrag från bör till ska, och hoppats på att kommunerna skulle anamma detta, men tyvärr så finns det kommuner som struntat i att göra det, därför är det nu ett lagförslag på gång, att ändra detta närståendebidrag från ska till måste.
Så borttaget är det inte.
Jag sa också till biståndshandläggaren att gamla, sjuka, handikappade är inte stöpta i samma form.
Trots att Bengt är svårt sjuk och handikappad så ger han inte upp, han vill med min hjälp leva så fullvärdigt det bara går.
Och det kan vara nog så svårt och jobbigt att alltid finnas till hands, men vad gör jag, när tjänstemannakåren sätter sig på tvären, och bara hojtar om hemtjänsten.
Tusen gånger och en till har jag sagt att hemtjänsten är inget alternativ för oss.
Kanske jag betraktas som en rättshaverist, låt gå för det då.
Jag vet mina rättigheter, och jag tänker fortsätta strida för dom, som jag en gång gjorde endast 18 år gammal.
Den gången fick myndigheterna ge sig, jag var i myndigheternas ögon en olämplig mor redan innan jag fött mitt väntande barn, ve och fasa vänta barn och inte vara gift, dessutom inga föräldrar som jag kunde luta mig mot.
Nej det barnet skulle adopteras bort punkt slut.
Mitt barn tar ingen, han är min och inga myndigheters gods.
Så blev det också, en son fick jag, lägenhet och barnflicka ordnade jag, och arbete hade jag så klart.
Vad ville jag säga med detta, "jo" att aldrig ge upp.