Utredningar.

Vi ska utreda, är ett återkommande svar från våra politiker och tjänstemän, då något uppdagas.
Hur dum är jag, när en politiker från Katrineholm som sitter i Riksdagen inte kan få  hjälp av sin kommun,
Han har efter en stroke blivit nekad rehabletering av kommunen, och därför har han blivit tvungen att lämna Katrineholm och även sin gamla mamma, för att söka sig till Stockholm och där får han utan problem den hjälp han behöver för att återhämta sig.
Nu undrar jag, är detta för Södermanland ett utbrett ställningstagande bland DOM SOM BESTÄMMER,
det verkar så.
Har ingen av dessa personer något som helst omdöme, att se till den lilla människan.
Det är som i vårat fall, fattar ingen att man måste bedöma från fall till fall.
Det finns ingen mall att gå efter, det är individens hjälpbehov som ska bedömas.

NI POLITIKER OCH TJÄNSTEMÄN KOM UT I VERKLIGHETEN.
Sitt inte i slutna rum och stämpla, avslag avslag.
Vårt behov kan avhjälpas med hemtjänst, blaha blaha.
Ni vet inte något om hur det är att alltid finnas till hands.
Efter att jag varit borta en timma i förra veckan hittade jag Bengt på köksgolvet, bland sönderslaget glas och mjölk utefter hela golvet.
Rullatorn och benproteserna på var sitt håll, hur länge skulle han fått legat där om det varit hemtjänst som skulle ha ansvaret för honom, och jag varit borta.
Bengt har larm, men som den envisa person han är så kommer han aldrig att använda sig av detta.
När jag ville larma för att få hjälp att få upp honom, så fick jag inte göra det.
Ta upp glasresterna och torka upp mjölken, sen kryper jag till sängen.
Han kröp inte han drog sig fram på armbågarna, han har ju inga knän att krypa med.
När han sen kom till sängen kom han inte upp, och vem tror Ni fick hjälpa honom.
Det är så jag har det, och detta kan NI SOM SITTER RUNT SAMMANTRÄDESBORDET ALDRIG FATTA.
Eller snarare vill inte fatta.
Vad har hänt i vårt samhälle, där fasaden betyder mer än människan.
Vi ska bygga nytt badhus, en stor arena, förvandla torget så det blir mer inbjudande, locka hit familjer till en fin stad.
Detta är ÖNSKEDRÖMMAR OCH KOMMER ATT BLI VERKLIGHET, så fort ekonomin tillåter.
Det är  våra POLITIKER, som inte har en aning om erfarenhet och vad empati står för, som just det ser till fasaden men inte vad som finns bakom.
När ska NI lära Er.