ska det vara så här

Man hör ofta hur politiker, säger i intejuver att dom lyssnar och tar till sig vad vanligt folk har att säga.
Vanligt folk, är inte också politiker vanligt folk, enligt min åsikt är politikerna inga förädlade människor.
Så vad har jag på hjärtat idag då!
Återigen en sväng om närståendebidraget som ESKILSTUNA KOMMUN har nekats oss 4 gånger.
Jag hade en insändare i E-Kuriren 26:de september, där jag bjöd hem KOMMUNENS HÖGSTA CHEF på en kopp kaffe, för att för honom berätta om min siutation.
Jag skrev i insändaren om Bengts alla sjukdomar och handikapp, men att det fanns gränser för vad jag lämnade ut till allmänheten att läsa.
Dessa gränser skulle inte finnas om KOMUNNALRÅDET kom hem och drack en kopp kaffe med oss.
Jag fick ett mail från E-Kuriren direkt på morgonen, där dom fråga om dom fick lämna ut mitt namn och adress, KOMMUNALRÅDET hade kontaktat tidningen och efterfrågat denna.
Självklart fick dom göra det.
Sen råder tysthet.
Kanske har han av sina tjänstemän/kvinnor fått uppgifter rörande oss och våra ansökningar, vad vet jag.
Men återigen, jag har aldrig trott på politikerna som säger sig lyssna på VANLIGT folk, och det tycker jag att jag fått bekräftat nu.
Kanske tror han att jag är en rättshaverist, själv tror jag inte det.
Men jag är uppgiven och less på att det är så svårt att få någon som med öppna ögon kan se vad jag gör för
ESKILSTUNA KOMMUN.
Inte nog med detta, hissen som installerades 2009, för att Bengt ska kunna ta sig in och ut på egen har varit en följetong.
Den har inte fungerat, den har stått stilla mer än den har gått, nu är den bortmonterad och en ny hiss ska installeras.
Hissen har varit borta 3 veckor nu, och att få en ny hiss kommer att ta 2-3 månader har vi fått besked om.
Jag har gjort en anmälan angående denna hiss till DO.
Mitt tålamod med denna kommun är slut nu.
Bygg arenor, bygg badhus, bevilja trettio miljoner till en privat aktör, för att återuppbygga stat som brändes ned.
Men se för F-N till att personer som har rätt till NÄRSTÅENDEBIDRAG, får det.
Och Du KÄRA KOMUNALRÅD, kom hit på den där koppen kaffe som jag lovade i insändaren.
Jag lovar härmed jag ska varken slå, bita eller begära pengar av dig, för något annat än det som är min/våran rättighet.