Min Kämpe

Så var det dags igen, jour dygnet runt Bengt är återigen illa däran. Morfin, antibiotika panodil magmedecin plus alla andra medeciner som han behöver för att överleva.
Det återstå att se om han kommer hem från dialysen ikväll, det vet jag aldrig för ingen informerar förän det är dags för mig att invänta och ta emot honom.
Jag har inte fått någon som helst information om hans hälsa, kanske är det upp till mig att söka den, vilket jag har gjort tidigare och det har inte gett mig något, nu är jag så slut själv så jag orkar inte tjafsa längre.
Men nog är det konstigt att jag som närmast anhörig bara får order om att hämta nya medeciner från ena dagen till den andra.
Jag ser ju att Bengt är dålig, han vilar mycket han äter dåligt, han mår illa av matoset, maten växer i munnen på honom, han kan inte äta lagad mat vill bara ha kräm och mjölk.
Jag tvingar honom att äta lite lagad mat, men ser hur tuggorna växer.
Så här kan det inte få fortgå, att jag som anhörig har det största ansvaret för hans hälsa.
Men både Eskilstuna Kommun och Mälarsjukhuset  verkar tycka att allt är i sin ordning, Brottsta Sjukhem är helt O.K.
En läkare har försökt att få Bengt att acceptera en avlastningplats, men det går han inte med på, så kanske sjukhuset förstår att jag har det kämpigt.
Men tänk om någon kunde diskutera med mig.
Jag kallar Bengt som min kämpe, för det är han det finns inget som är omöjligt.
Han är en tekniknörd och vill lära sig allt nytt som kommer, även detta kan jag uppleva som jobbigt då det ibland inte går hans väg, han ser inte och ofta blir det fel, då får jag rycka in och försöka lösa hans problem.
Och hissproblemet kvarstår, 14:de sept. stanna den, en ny hiss är utlovad men vilket år är inte sagt.
Jag har gjort en anmälan till DO om detta.
Hissen är för Bengt FRIHET, under mitt överseende tar han rullatorn och kliver på hissen och tar sig så sakteliga in i sin verkstad, det är hans terapi där kan han för en stund glömma den sits han hamnat i.
Det finns väl inte någon som skulle vilja bli beronde av någon annan för att leva ett värdigt liv.
Bengt har fått lov att accepterat detta, men det finns krokben på vägen.
Hissen är ett av problemen, varför ska allt som har med myndighetna att göra gå så långsamt.
Att inte skynda på ett så viktigt ärende som hissen är, är för mig obegripligt.