Lite mera

Så kommer jag fram till 2008, då hade jag själv blivit sjuk i bröstcancer.
Min reaktion när jag fick beskedet, detta har jag inte tid med hur ska det gå hemma med en sjuk och handikappad make tänkte och sa jag till läkaren.
Men efter ett långt samtal med läkaren insåg jag att nu var det mig själv det gällde, allt annat skulle läggas åt sidan.
Efter moget övervägande kom jag fram till att under den tid det skulle ta med op. och efterbehandling så ville jag inte ha kommunens hemtjänst till hjälp för hjälp var nödvändig, och av tre vänninor som haft denna hemtjänst visste jag allt för väl hur den fungerade.
Jag kontaktade ett privat enmansföretag och bestämde att hon skulle komma hit hem så vi fick prata igenom saken.
Dagen var inne för besöket, och hit kom en glad posetiv ung tjej hon vann både mitt och Bengts hjärta omgående, vilket var viktigt.
När det så var dags att träda in i mitt ställe för ett tag så var denna underbara varelse här med sitt glada skratt, men också allvaret.
Hon handlade,städade och laga mat, och vad beträffar maten så fråga hon hur och vad vi ville äta.
Det är så det ska vara, hade det varit kommunen så hade det inte gått till så och för Bengts del är maten viktig med tanke på hans diabetes och njursvikten.
Det är två olika kosthållningar som jag har lärt mig att gå en medelväg, så balansen för hans kosthållning blir så bra som möjligt. Under min sjukdomstid hade jag kommit fram till att det var nog dags att söka närståendebidraget som jag var väl medveten om att detta fanns, sagt och gjort en biståndshandläggare kom gjorde en utredning och så var det bara att vänta. BESLUT: närståendebidrag beviljas ej på grund av att Bengt klara att duscha själv, för att han skulle kunna duscha fick jag först ställa iordning allt lägga fram handduk O.S.V. som vi icke handikappade ens tänker på när vi ska duscha det bara finns där, men som blind vet man inte. Vi överklagade till Länsrätten som gick på kommunes beslut, vi överklagade till kammarrätten som även de gick på tidigare beslut alltså NEJ
Nu hade Bengt under en längre tid utvecklat ett sår på ena foten som distriktarn kom och skötte om dagligen, men ibland kom en hemvårdare i hennes ställe, då fick jag rycka in för att visa hur detta skulle tas om hand.
Distrikarn (sköterska) var mycket uppmärksam och kollade även den andra foten som inte hade något sår, och upptäckte att den foten var DÖD och måste amputeras omgående.
Mars 2009 amputerades Bengt, och för att han skulle kunna komma hem igen måste våran bostad handikappanpassas, detta tog en månad och under tiden fick han bo på ett kortisboende, där han vantrivdes.
När han kom hem så skulle några terap. komma och lära honom gå med rullator och kryckor, nu upplevde jag vårat hem som jag inte hade någon som helst del i längre.
Stolar och bord flyttades utan att disskutera med mig, hur jag ville ha det dom bara bestämde jag led i tysthet men till slut sa Bengt ifrån han ville inte ha dom här, hade jag lärt honom att gå efter stroken så skulle jag nog klara detta också, vilket vi tillsammans gjorde.