Angående Eskilstuna kommun, hur kommer dom på alla motagrument för att avslå vår ansökan om närståendebidrag.
2008 avslag på grund av att Bengt kunde duscha själv, detta var ju inte riktigt som det gick till och som vi upplyste handläggaren om.
Bengt kunde inte duscha om inte jag fanns hemma, all förberedelse och inte minst risken att falla gjorde att vi även då hjälptes åt, jag såg till att han tryggt och säkert kom in till duschen och att han satt på duschpallen innnan jag gick ut ir duschrummet för att återigen gå in när han var klar och hjälpa honom att lika tryggt komma därifrån.
När han sedan miste ett ben fanns ju inte denna möjlighet för beslutsfattarna att avslå på grund av att Bengt kunde duscha själv.
Av denna orsak ansökte vi på nytt detta bidrag.
Samma procedur med handläggare som skulle göra en ny utredning, detta är väl för myndigheterna en väl inarbetat procedur som inte kan vara gratis i detta fall för Eskilstunas kommun.
När beslutet kom, AVSLAG så klart då hade vuxennämden slagit sina kloka huvud samman och kommit fram till att Bengts behov kunde tillgodoses av hemvården! och att hans hjälpbehov inte omfattade dygnets 24 timmar.
Vi överklagade till länsrätten som gick på kommunens linje alltså AVSLAG, som en enskild människa mot en myndighet känner man sig liten och obetydlig, man blir ledsen, förbannad och inte minst förtvivlad hur kallsinniga dessa personer som är satta att tillvarata den enskildes siutation agerar.
Nu kan vi gå framåt ett steg för nästa ansökan.
Januari 20010 miste Bengt även det andra benet och satt nu i rullstol, efter moget övervägande kom vi fram till att än en gång göra en ansökan.
Behöver jag skriva att ännu en utredning behövdes.
Nu har det tillkommit vad jag anser vara grova missar från denna handläggare.
Handläggaren skriver att Bengt åkte till dialysen när hon kom, detta var hon väl medveten om, då jag när vi avtalade tid för besöket upplyste om att Bengt inte var hemma den dagen och tiden som hon föreslog, svaret då från henne var att det behövde han inte vara, men lik förbannat tar hon med detta som ett agrument i sin skrivelse.
Bengt satt som ordförande i Sörmlands distrikt för SYNSKADADES RIKSFÖRBUND under några år men avgick våren 2009 då han inte längre orkade med denna uppgift.
Handläggaren har i sin skrivelse helt felaktigt angett att han fortfarande sitter som ordf. i denna styrelse och att han regelbundet reser på möte en gång i månaden samt att han deltar i SRF:s aktiviteter i Eskilstuna.
Dessa felaktigheter har vi påpekat i våra överklagande.
Även ett påpekande från handläggaren i sin skrivelse om att Bengt åker färdtjänst och sjukresor, då jag tycker att det blir för tungt att lasta i och ur rullstol och Bengt.
Det var inte den rätta beskrivningen, jag är själv arbetsskadad går av den anledningen på sjukgympa två gånger i veckan, och till min gympa har han väl ingen anledning att följa med.
Jag veckohandlar en gång i veckan allt för att underlätta så jag ska finnas hemma om och när Bengt behöver hjälp.
Har handläggaren tänkt sig att jag ska ta Bengt med rullstolen med mig när jag veckohandlar, hur ska det gå till.
Tänk Er själva, Du har en synskadad och benamputerad man som sitter i rullstol, Du ska storhandla och har då en varuvagn att lägga varorna i därtill ska Du även köra en rullstol, det säger sig väl själv att det blir en omöjlighet.
Men tydligen så var detta möjligt enligt handläggaren.
Nåväl handläggaren kom fram till att en arbetspeuft skulle få göra en bedömning hur mycket hjälp Bengt behövde.
Terapeuften kom ( en underbar varelse) gick med oss i två timmar för att se hur och vad vi gjorde i vår vardag,
Efter ett tag ringde handläggaren och ville ställa ytterligare några frågor, om vad minns jag inte men mot slutet av samtalet blev jag förbannad och sa till henne vad jag mer gjorde för att hjälpa Bengt (det händer olyckor ibland som jag här inte vill skriva om) fick då till svar att jag skulle inte vara oförskämd, jag ansåg mig inte vara oförskämd då jag upplyste om ytterligare saker som inträffar, och kunde hon inte ta det så fick hon väl be någon av sina chefer träda in i hennes ställe.
Så kom beslutet AVSLAG, vad annat var att vänta .
Nu en överklagan till Förvaltningsdomstolen där vi påpekade felaktigheterna som handläggaren skrivit i sin utredning, hjälpte det NEJ som vanligt gick dom på kommunens linje.
Vi valsa ut i pressen om vårt elände inte heller detta hjälpte oss, nu var mitt förtroende för allt vad myndigheter förbrukat, jag orka inte mer försöka övertyga under vilka förhållande vi levde under.
December 2010 låg Bengt inne för att lära sig gå med två proteser. under denna vistelse ringde en läkare hem till mig och förhörde sig hur och vilken hjälp vi hade.
När jag förklarat helt ärligt att vi avböjt hemtjänst på grund av att detta inte skulle fungera, utan att vi hade ansökt om närståendebidrag för att vi själva skulle kunna anlita en för oss trygg person som skulle kunna avlasta mig, men att vi fått avlag på detta.
Läkaren ifråga höll med mig om att detta skulle vara den bästa lösningen, med tanke på Bengts olika behov som även hon ansåg var allt annat än lätt att hatera .
Detta kommer jag att återkomma till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar